sandrapandras

Emma om Back on track!:

Tkr du det ser konstigt ut om man tävlar med blå hjälm och svart kavaj?

Svar: Nej, absolut inte. Alltså visst är det kanske absolut snyggast med samma färger. Men är hjälmen blå och kavajen svart så är det inget alls konstigt och inget att haka upp sig på!

Vad tkr ni? Måste allt vara färgmatchat fråntopp till tå?

Fick några önskemål på inlägg så tänkte skriva om ett nu! Om bett, vad jag använder för några osv.

Har faktiskt inte så mycket att skriva om det, då jag bara använder tränsbett. Trasan har vanligt tredelat både i dressyr och hopp och Texas har tredelat i dressyren och tvådelat i hoppningen. Jag har aldrig någonsin ridit med något annat bett än tränsbett faktiskt, dels gillar jag inte skarpa bett, dels har inte mina hästar behövt det.

Min ena hopptränare (som jag tränar doris för) tycker jag ska betsla upp Doris, hon är ju lite stark i hoppningen. Men grejen är att hon bara är så på träning, på tävling sköter hon sig prima. Men det kommer nog bli bättre när hon får hoppa varje vecka när vi får våra hinder. Sen kan vi inte betsla upp henne heller, då hon har 26 stygn inuti munnen och det är extremt ömtåligt och hon är väldigt öm där. Detta hände på sommaren 05 om jag minns rätt, alltså var hon bara tre år. Hon fastnade i staketet på ngt sätt, och fick panik och röck till och då kom en sån trästople flygandes rakt emot henne och smockade henne där vid munnen. Så fick hon panik och började såklart springa. Och det var ju elrep (som tur var var inte strömmen på an ngn konstig anledning) så det brände ju upp henne i munnen.

Var ingen kul syn att komma till stallet och se det, så veterinären kom ut och fick sy henne. Så hela det året var ju nästan borta, kunde rida lite i slutet på bettlöst träns. Så just därför kan vi inte betsla upp Doris, men jag vill inte det heller.

Nu kommer jag säkert få skit för detta, men detta är mina åsikter och ni andra har era egna, right?
Jag gillar inte skarpa bett, verkligen inte. Min vision är att alla hästar kan ridas på vanligt enkelt tränsbett. Om man bara kämpar och ger sig dän för det, så går det. Vad vet jag, Doris hade kanske gått bättre på ett skarpare bett? Men när det inte ens är något alternativ får man lösa det på annat sätt.  Jag har fått jobba Doris extremt mycket i dressyren, och markarbetet. Hon förlorade ju sitt viktigaste utbildningsår när hon skadade munnen så hon är lite efter i sin utbildning. Men, efter mycket tid på henne i dressyren är hon inte lika stark längre. På tävlingen är hon lika lugn och lydig som vilken annan häst.

Så mina åsikter är att skarpa bett är inte ett alternativ, i värsta fall det absolut sista alternativet. Jag tycker man ska kunna rida hästarna på vanligt tränsbett och jobba dem ordentligt från början och innan man stressar iväg i hoppnigen, se till att dressyren fungerar! Alla hästar kan faktiskt gå lugnt, okej, kan väl finnas få undantag, men nästan alla kan lära sig att bli lugna och harmonsika utan skarpa bett.
Jag menar, hur trevligt är det att se spända, oharmoniska, rädda hästar som knappt vet själv vart den ska ta vägen uppbetslade med äckligt skarpa bett och en hård hand!?
Sen menar jag inte att alla som har skarpa bett sliter och drar, absolut inte, det finns många ryttare som kan ha en mjuk hand. Men då tycker jag även dem borde kunna rida på samma sätt med ett tränsbett.

Okej, nu orkar jag inte skriva mer, haha :p Släng in era åsikter folket!

Malin önskade att jag skulle skriva om hur man bäst bygger upp hästens kondition, så självklart ska ni få det! =)

* Många och långa skritturer!

Att skritta mycket bygger upp enormt mycket kondition. Man kan även då passa på att gå själv så bygger man själv kondition. Två flugor i en smäll alltså! Brukar alltid lägga in en skrittdag i veckan då jag tycker det är viktigt, dels då för konditionen men även för att hästen ska få slappna av i musklerna ordentligt och bara få lulla runt lite och njuta! =)

* Galopp i intervaller!

Att galoppera i både korta och långa intervaller bygger även det upp konditionen. Det bästa är att göra det ute i naturen, gärna på en lite kuperad grus/gräsväg. Så variera mycket, ibland 5 långsamma galoppsprång. Skritt. 15 snabba galoppsprång. Skritt. 2 galoppsprång. Långsam trav. 50 galoppsprång osv. Det är super att göra det och hästen kommer snabbt upp i flås och blir varm. Brukar göra detta 1-2 gånger i veckan och då ute på en skogs/grusväg.

* Klättring!

Även att klättra hjälper, både för styrka i bakbenen och kondition. Och här; Ju längre och brantare, desto bättre! Dock får det inte vara för brant, för då blir det skada istället för nytta. Även här kommer hästarna upp i flås och får jobba lite! Men jag tycker det är viktigt att dem skrittar upp, släpp inte iväg dem. Att trava eller galoppera upp ger inte lika mycket som att skritta upp, så låt dem kämpa lite!

* Tempoväxlingar & övergångar!

Mycket tempoväxlingar & övergångar är väldigt bra. Det bästa är om du har en ritkigt lång väg så du bara kan ligga på rakt framåt och variera dig.

När har man lyckats?

Enligt mig kan man inte få för bra kondition utan detta tycker jag alltid ska ingå i hästens planering. Men i början kommer hästen flåsa och bli varm extremt fort, men efter några veckor kommer den knappt bli andfådd vid samma sorts arbete. Och då kan du öka på kraven lite till och så vidare. När hästen inte flåsar och blir varm under ett mellanhårt pass och fortfarande har krafter kvar efter ett konditionspass tycker jag att man hsr lyckats med sin planering!




Vad tkr ni? Hur brukar ni bygga upp konditionen?

Tänkte skriva ett nytt åsiktsinlägg, nämligen om det omtalade "rollkur".

Det är nog inte många som missat det omtalade ämnet rollkur. Detta uppmärksammades när man såg den flerfaldige OS-guldmedaljören Anky van Grunsven rida sin häst Salinero på framridning.

Jag har lite blandade åsikter om denna s.k ridformen. Jag ser väldigt mycket upp till Anky och beundrar henne, och jag har svårt att tro att hennes hästar skulle kunna prestera så bra gång på gång om de mådde dåligt (psykiskt & fysiskt..) av denna ridform. Dock tycker jag att det ser inte speciellt trevligt ut för hästen alls! Jag brukar själv rida mina hästar lite överställda men verkligen inte så pass mycket. Anledningen till att jag gör detta är att hästrana blir extremt lösgjorda och får en superfin rörelsefrihet i bogarna framförallt. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att rida mina hästar såhär!

Som sagt, lite blandade åsikter.. Vill gärna höra era också!!

Tänkte skriva ett sånt där långt inlägg nu igen, den här gången om hästen och tävlingar.

Man ser allt för ofta samma namn i startlistorna, helg efter helg, efter helg. Framförallt på ponnyfronten är det så, meeting efter meeting får ponnyn åka på, utan en lugn period. På tävlingsplatser ser man många som kommer ut efter en felfri ritt och ser butter ut och säger ngt i stil som; Fan, hade ponnyn svängt där jag ville skulle vi legat i ledningen nu, eller; Åh, dumma sega ponny, snart blir du såld om du inte kan gasa på lite! Och ja, jag har hört dessa meningar på tävlingar. Det är hemskt, dem kmr ut från en felfri runda!? Och så ser dem skitsura ut och klagar på ponnyn, vafan den gjorde ju det den skulle!?

Och ibland är föräldrarna nästan ännu värre, usch. Står där och tror dem är märkvärdiga för att dem kan köpa dyra ponnysar till sina barn, och om dem inte vinner eller blir placerade blir dem skitsura och skäller ut barnen. Tävlar man helg efter helg borde man väl fatta att det inte kan gå bra varje gång? Hästen är ett djur, ingen maskin. Den kan inte prestera toppresultat gång på gång, den blir också utsliten ibland, precis som vi blir efter några veckor i skolan tex. Man måste ngn gång låta dem bara vara hästar, ta en tävlingsfri mpnad och bara leka, ut i skogen, rejsa på fälten, bara ha lite kvalitetstid tillsammans med hästen och inte tänka på tävlingar.

Usch, kommer ihåg när jag var på en tävling, det var en LB som gick på gräs och på morgonen hade det varit lite dagg så banan var aningen hal. Så kom det in en ryttare på en c-ponny tror jag det var. Hon gick nolla och omhoppningen var direkt efter så hon tog en skitsnäv sväng till första hindret i omh. och ponnyn svängde villigt. Men iom att det var halt så tappade ponnyn fästet i gräset och gick omkull. Ponnyn kom fort upp på benen igen medan tjejen satt kvar på marken. Då börjar hon PISKA den på benen och på mulen och bara skrek; Jävla ponnyfan, du ska slaktas!! Kan även tillägga att det var ca 100 pers i publiken.. Sedan kom hon upp på fötterna och ledde ut hästen medan hon gick och småröck i tyglarna hela tiden och när hon kom ut genom grinden slängde hon tyglarna i handen på hennes mamma och piskade sedan ponnyn flera gånger på rumpan innan hon gick därifrån.

Kan berätta att jag grina massor, det var så hemskt att se så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ponnyn ställer upp och svänger dit hon styr och pga av underlaget gick den omkull och blev slagen och illa behandlad för det!? Har människan ngt hjärta över huvudtaget?? Jävla äckliga snorunge, det är min kommentar om denna tjej. Ursäkta ordvalen men detta är fan inte okej. Fyfan..

Hoppas till 1000 att den ponnyn har blivit såld till någon som älskar den :'(

Skönt att skriva av sig lite, vad är era åsikter om detta? Har ni varit med om något liknande?



Hästarna är mitt allt <3

En grej jag har tänkt ganska mycket på är hur många det är som tävlar enbart för att vinna. De åker till tävlingen med enda målet att vinna, väl inne på banan rider de som om det vore på liv och död och sparkar och drar i tyglarna, allt för att vinna? Och om de inte gör det så kommer föräldrarna och skäller ut dem och kommenterar; "Du borde ha tagit den korta vägen som jag sa!" osv. Är det här ridsport?


Är det så himla viktigt att vinna en sån här? Är det värt att rejsa runt som en dåre på hästen och slita och dra den i munnen? För att vinna en liten tygrosett!?


Ridsporten ska vara glädje, lycka och gemenskap, istället är det tårar, sorg och fiendeskap. Varför har det blivit så? Lagtävlingar och allsvenskan ska vara en kul upplevels för unga och även föräldrarna, istället är det en fight på kniven. Ryttare från samma lag håller tummarna och jublar av glädje om det går dåligt för en lagkamrat! Jag trodde man skulle heja på sina kompisar och glädjas åt deras framgång? Men så är det inte! Går det bra för någon annan så skapas avundsjuka hos andra och det sprids massa falska rykten och folk pratar skit för att denne ryttaren som har nått framgång efter massa slit hemma? Det är rent ut sagt förjävligt!!

Jag tävlar för att jag tycker det är kul, jag tycker det är kul att lägga ner massa tid hemma och sträva efter mål, jag älskar att tävla! Spelar roll om man vinner eller inte, jag älskar det ändå! Vi, jag och hästen, har tränat för den här tävlingen och man behöver inte vinna för att nå framgång, framgång når man genom att tex. komma runt banan utan stopp, slå sitt personliga rekord i %, eller nolla terrängen. Då har man nått framgång! Framgångar når man hela tiden, framgångar är små saker som händer hemma i vardagen. Tex. hästen vågar gå förbi den läskiga påsen som ligger i stallgången, hästen har lärt sig skänkelvikning, ryttaren har förbättrat sitt skänkelläge osv.

Mina mål för det här året är inte att vinna massa tävlingar , mina mål för i år är att vi ska utvecklas tillsammans, nå högre klasser och ha kul! Visst jag har ett mål att vinna LA:P1 men det har jag endast för att bli ännu mer målmedveten, vilja ännu mer på banan! Och samtidigt känner jag att det målet borde vi klara, då vi har hyffsat med erfarenhet från den klassen och jag vet att vikan klara det tillsammans. Men om vi inte skulle vinna en LA:P1 så bryr jag mig inte så mycket, har vi fått bra resultat och jag har fått en bra känsla så nöjer jag mig med det, det är framgång nog för mig! Att få en bra känsla inne på banan och känna att det bara är hästen och jag, inget annat existerar, det är den känslan jag strävar efter varje tävling!

Några kansker har hört mig på hopptävlingar, när jag pratar HÖGT med mina hästar , som typ; bra älskling! Hela tiden? Jag gör det för att jag vill peppa mina hästar, att dem ska tycka det är kul att tävla och få en bra upplevelse. Samtidigt älskar jag att berömma mina hästar ordentligt, dem ska få känna sig uppskattade och duktiga, både på tävling och hemma. Ni får tycka vad ni vill när jag pratar med mina hästar inne på banan, men ärligt talat så bryr jag mig inte ett dugg! Inne på banan är det bara jag och hästen, det finns ingen publik ingenting, det är bara hästen, jag och hindrena.


Trasan och jag på tävling i Örebro, 2009.


nu har jag fått skriva av mig lite om det här, och jag skulle gärna höra era åsikter! Så bring them on!

* En galet bra nyhet, ni får veta allt om detta i december, jag är så himla glad! ='D

* Vi flyttar snart och jag får äntligen mitt helt egna stall och ridbana

* Snart börjar tävlingssäsongen 2010 och jag har massor med tävlingar inplanerade redan

* Besöksrekord nästan hela tiden, sjukt kul! =)





* Inga tävlingar kvar på hela året

* Skolan, massa plugg och minst 3 prov + inlämningar varje vecka =(

* Mörkret, hinner ju aldrig rida känns det som!

En grej jag tänkte på härom dagen var att det är väldigt många som låter sina hästar gå med dubbla täcken.
Ska jag vara ärlig tycker jag inte alls om det, men detta är som sagt min åsikt och alla har sina egna personliga åsikter. Men anledningen till varför jag inte gillar att hästar ska gå med dubbla täcken är att dem får ofta skav, eftersom de understa täcket oftast läggersig snett och dras bakåt mot rumpan av det övre täcket. Detta gör ju då att det blir väldigt stramt framme vid bringan och hästen kan ju då få skav av spännena. Sen tror jag heller inte det är så bekvämt för dem, tex. skulle du vilja gå med dubbla dunjackor?


Inte så bra bild, men :p

Våra hästar går aldrig med dubbla täcken, varken inne eller ute. Jag tycker hellre det är bättre att lägga ner lite mer pengar på att köpa flera olika täcken. Till exempel så har alla 3 hästarna två vintertäcken, ett riktigt tjockt och ett litet tunnare. Detta gör ju att är det kanske 0 grader till -5 grader kan dem ju ha det tunnare, men blir det kallare en -5 så kan dem ha det tjockare. Likadant är det med stalltäcket, ridtäcket osv.

Vad tycker ni om dubbla täcken? Går era hästar med dubbla täcken? Isf varför tycker ni det?

Tar emot allas åsikter, inga åsikter är dåliga!

På Bellas blogg pågår det en liten disskussion om ens hästar går på bete eller ej, och hur länge osv. Tänkte att jag skulle ta och följa upp hennes disskussion lite här på bloggen. =)

Våra tre hästar går ALLTID tillsammans, dem går inte att skilja på! När man ska hämta dem står dom nästan alltid precis intill varann och går alltid i rangordningen till grinden, så söta är dem, :p Men iaf, är det lagom varmt i slutet av maj brukar vi inviga dem i beteshagarna, men låter dem bara gå några timmar i början så att deras magar får vänja sig. Därefter bygger vi på så dom får gå lite längre varje dag. Sedan i slutet av juni/ början av juli går dem ute dygnet runt. Vi brukar ta in dem ungefär när skolan börjar sen.

Jag tycker personligen att det är djurplågeri att inte låta hästarna gå på sommarbete, men med det menar jag inte att de måste gå ute dygnet runt under vissa månader. Men jag tycker iaf att de ska få gå i en sommarbeteshage några timmar om dagen. De måste få vara hästar också. Ridbanor, ridhus och tävlingar är inte deras hemmiljö, deras hemmiljö är stora gröna hagar med sina kompisar. Sedan finns det ju såklart undantag. Det finns ju hästar som inte tål gräs, fångproblem osv. Men min åsikt är iaf att hästarna ska få gå på sommarbete. =)

Vad tycker ni? Går era hästar på bete? Hur länge?

Dela gärna med er av era åsikter!

När man tävlar så är framridningen/ framhoppningen extremt viktig tycker jag. Det är på framridningen man kan känna efter om hästen lyssnar framåt och tillbaka, lösgöra hästen osv. En häst som är lagom lösgjord och lyssnar både fram och tillbaka på framridningen har genast mycket bättre förutsättningar för att göra bra ifrån sig inne på banan. Har man en dålig framridning märker man faktiskt att hästen presterar sämre, iaf gör mina det. En himla bra övning är "förvänd öppna" och den använder jag på båda mina hästar på framridningen, både på hopp och dressyrtävling. Den förvända öppnan fungerar så att man gör som en vanlig öppna, fast man gör den förvänd, alltså att framdelen är på spåret och bakdelen utanför och huvudet är alltså ställt in mot väggen/staketet. Den är övningen gör under på hästarna, tro mig. De blir grymt lösgjorda och lyhörda för ryttarens hjälper. Denna övning kan man göra i alla gångarter och jag brukar även lägga in volter så blir det ännu lite svårare och hästen måste bli ännu mer uppmärksam. =) Visar en väldigt dålig gjord bild på ur jag brukar rida den;


ojoj vad jag är bra på paint :p

Tänkte även bara tillägga en sak: Tänk på att man kan aldrig lära hästen en ny rörelse på framridningen, utan tänk på att man måste vara väl förberedd innan, framridningen är endast till för att känna efter hur hästen känns och köra igenom rörelserna snabbt! ;)


Hur brukar ni rida fram till tävling? Hur viktigt tycker ni det är med en bra framridning?

Ett hett ämne som pågår bland en del bloggar just nu är om hästarna ska stretchas/masseras efter ett ridpass eller inte.
Har läst bland kommentarerna bland Frejas blogg ( http://frejalindskog.webblogg.se ) och ser då att det är väldigt många som stretchar/masserar sina hästar efter ridpassen. Tänkte ta och dela med mig lite av mina åsikter.

För det första så stretchar jag inte mina hästar. Jag anser att rider man hästarna "rätt"  så ska dem håll riktigt bra ändå. Med det menar jag att man skrittar av och fram minst 10min, jag brukar skritta fram 15-20min innan varje ridpass, rider på mycket varierande underlag och i olika miljöer, så som fält, skogsstigar, asfalt och grusväg bla och att hästarna har daglig utevistelse i stora hagar med andra hästar, det tycker jag räcker gott och väl för hästarna! Men jag menar inte heller att det är dåligt att stretcha sina hästar, vet man vad man sysslar med och känner sin häst så är det ju jättebra att man kan göra det.



Däremot masserar jag insidan av Trasans bakben med Arnika Gel efter ett hårt och krävande pass, tex efter en dressyrträning. Anledningen till att jag gör detta är för att i maj 08 så sträckte hon sig i sin hage och därför masserar jag henne där så att det inte har lika stor risk att komma upp igen.

Så nu har jag skrivit lite av mina tankar & åsikter, och nu vill jag höra era! Vad anser ni om detta? Masserar/stretchar ni era hästar? Och om ni gör det, hur ofta och hur?

Så, nu kommer då det långa inlägget jag pratade om.

En grej jag har funderat på under dem senaste dagarna är hur många "missbrukar" ridhus/ridbana. Jag har varit med om flera fall, nämner absolut inga namn osv, där hästarna och ponnyerna ALDRIG får komma ut på en skogstur. Dem rids i ridhuset/ridbanan 7dagar i veckan året runt! Det längsta dem får komma ut är om dem skrittar av 5min efter passet utomhus. Visst jag vet att på vintern brukar man rida lite oftare i ridhus iom vädret, men bara för att man rider i ridhuset/ridbanan så måste man ju inte rida ett hårt ridpass? Man kan väl gå in där och bara jogga runt några varv och sen räcker det?

Jag tror även att hästar/ponnyer som får komma ut i olika miljöer håller bättre i längden. Dem bli friskare, gladare och dem mår allmänt bra av att få gå i varierande miljöer. Oftast är dem hästar som går i ridhus 7 dagar i veckan tjuriga i stallet, många av dem bits och sparkas när man håller på med dem!  Och jag själv skulle ALDRIG kunna tänka mig att sitta och nöta runt i ett ridhus 7dagar i veckan, jag vill ut i skogen, galoppera på fält, rida i snön, klättra,  ja få komma ut! En annan grej är också, behöver man träna tex dressyr, gå ut i en hage, fält, eller varför inte en stubbåker? Kan säga att det går minst lika bra att rida där än i ridhuset, om inte bättre! Trasan, Doris & Giggen går super på åkrarna, eftersom att vi har ridit på mycket fält och sånt med dem så blir dem aldrig starka eller får för sig att dem ska dra. Kan även tillägga att våra hästar är knappt rädda för nånting, inte djur, inte bilar. Dem gånger jag har ramlat av är faktiskt på en ridbana/ridhus. Plus är även att hästarna får grymt bra kondition och styrka av att ridas ut.



Sen vet jag även, i dem fallen jag har varit med om, att dem kletar på mängder med onaturliga medel på hästarna efter ett ridpass, och dem blir lindade eller har benskydd på sig. Visst, jag masserar Trasan med Arnika Gel och tar på lite Kyl Gel på benen efter ett riktigt hårt pass.
Men rider man ut ofta i varierande miljö behöver man oftast inte hålla på med massa sånt krimskrams, hästarna håller ändå.

Sådär, nu har jag fått sagt mitt, och nu vill jag jättegärna att ni säger erat! Vill gärna se hur ni tänker och ser på detta?
Tycker ni att man kan rida i ridhus/ridbana 7ggr i veckan året runt? Är det okej enligt er? Hur rider ni era hästar, rider ni ut ofta?